Att ha dig så nära men så långt bort skadar mig. Att inte veta hur framtiden ser ut gör det hela ännu värre... Vill inte att det ska göra så ont men kan inte få det att sluta. Vill inte förlora tankarna på dig men så här kan jag inte ha det...

Att hela tiden gå och hoppas och att hela tiden försöka få det att fungera i mitt huvud. Smärtan är det värsta jag vet...

Vill få vara i din närhet, få känna den trygghet som du gav mig. Jag älskar dig av hela mitt hjärta...

Jag tänker inte överge dig, jag tänker alltid stå vid din sida men valet är om du vill ha det så. Den bollen är hos dig - om jag ska finnas när du behöver mig. Jag vet att den andra bollen är hos mig... Den som väger bly...

Du är viktig, du är en person som jag verkligen behöver. Du betyder så mycket mer än du tror. Vill ha dig hos mig. Känna din värme och hur du la armen om mig... Varje natt när du höll koll så att jag mådde bra... När du visade hur mycket jag betydde för dig... Ändå så hade jag så svårt att tro, så svårt att våga lita trotts att du var det viktigaste av oss två...

I'm alright, it only hurts when I breathe

Börjar verkligen fundera på vad det är som händer. Jasmine har antagligen åkt på magsjuka (inte roligt)... Men det är inte det som får mig att grubbla utan det är saker som barnens pappa har gjort som jag börjar fundera över... Detta är verkligen inte något dumt eller det beror väl på syftet med det hela men det får ju verkligen tankarna att snurra runt, skriver inte ut vad det handlar om innan vi verkligen vet vad som är sant.

Som jag skrev har Jasmine antagligen fått magsjuka så det är ju verkligen inte på topp här hemma. Ögoninflammation och magsjuka är väl precis vad som går på dagis nu med. Hoppas bara på att min moster kommer kunna ta hand om småttingarna medan jag är på mattelektion i morgon, skulle verkligen behöva gå på den så jag antar att jag får ringa och prata med henne sen.

Saknar dig så galet mycket. Gör så sjukt ont att vara utan dig... Funderar på om det faktiskt finns en chans att det kommer bli vi igen... Jag vet inte alls. Jag försöker hålla dig nära men du tycks stöta bort mig totalt. Det var ju trevligt med ditt samtal igår - jag fick höra dig... Men vad det handlade om var ju inte lika roligt...

Precis insett att jag måste göra något på kvällarna när barnen sover... Då kommer alltid tankarna på Simon och det är då jag kan bryta ihop totalt... Men det sjuka jag gör nu är att jag bakar, jag hatar att baka och brukar alltid misslyckas men ännu en gång gick det bra. Det är i mina ögon helt fel...

Vill verkligen ha tillbaka Simon...

Jag vet att jag tjatar om honom men att förlora honom på det här sättet känns förjävligt.

Att smsa med honom får mig inte att må bättre heller men jag kan verkligen inte låta bli...  Men alla sms jag får, det är som att höra honom prata...

Gör ett nytt försök i hopp om att detta inlägget faktiskt blir publicerat, allting som jag skriver.

Var iväg till min morbrors fästmö idag och åt mat. Hade det riktigt trevligt. Barnen tyckte att det var roligt dom med och ville inte alls gå hem. Men väl hemma så somnade de på en gång.

Vill låta bli att tänka på dig, alla minnen och allting... Men misslyckas hela tiden.

Vill inte må så dåligt som jag gör av att inte kunna vara med dig, att vara utan dig gör alltid så ont.

Har aldrig gjort så ont att bli lämnad någonsin, aldrig har en kille betytt så mycket som du gör...

Är det bara mig det händer att bara en liten del av ett inlägg publiceras?

The day has barely begun but already I can feel how my heart aches...

The pain that you are gone and the pain of not knowing when I'll see you again, if I get it...